Var på MVC idag. Bebis har lagt sig med huvudet nedåt men inte fixerat sig än. Det gjorde inget utan han skulle hinna med det också. Alla värden såg som vanligt bra ut, hon bryr sig inte ens om att sticka mig i fingret längre. Och det är ju skönt. Vi trappar upp till 2 veckors mellanrum mellan besöken istället för 4, så nu känns det verkligen att det börjar närma sig. Glömde självklart att frå¨ga allt som jag undrade när jag var där men kom ihåg att fråga det Andreas undrade. Typiskt.

Men nu får jag besök helt spontant så där så jag hinner inte mer.

Jag är bara tvungen att få utlopp för mitt missnöje över min förb*nnade förening. Det är ju ingen nyhet här i bloggen att jag har haft vissa parkeringsproblem den här vintern. Nu har jag äntligen fått tillbaka min parkeringsplats. Dock är den en enda stor isvall och underredet skrapar i när man försöker parkera. Talade nyss med ordförande i föreningen och det är tydligen upp till var och en att hålla efter sin parkering. Att jag har hållit efter 3 andras parkeringar och inte haft tillgång till min spelade ingen roll. Inte heller att jag har 6 veckor till förlossning hade någon betydelse. Det var bara att ta sig ut och försöka hacka sig igenom. Jag blev så arg över detta att jag nästan kokar! Hur kan man resonera så? Då får dom väl se till att de som haft min parkering belamrat med skit skottar efter sig. Det är ju helt omöjligt att få bort all is som legat och töat, frusit, töat och frusit igen med ren handkraft! Men det ska jag ut och göra med min jätte-mage tyckte hon. J*vla skit-kärring!

Städa, städa varje fredag! Jag gillar't inte! Just nu vill jag krypa upp i soffan gråta en skvätt över att jag måste göra det här själv. Kommer få slita som ett djur hela kvällen och fortfarande inte hinna klart. Mormor och morfar kommer imorgon och det kommer se ut som ett helvete!! Kul, Nä! Jag är för gravid för det här, tappar andan så fort jag böjer mig framåt. Bebisen sparkar och har sig, ger mig sammandragningar och sträcker på sig. Jag har ont i revbenen och är inte alls på humör för det här. Har inte kunnat pricka av en enda sak på lista över saker att göra innan dom kommer. Kommer skämmas ögonen ur mig!! Jävla skit!

---

Mormor och morfar hade inte kommit iväg från Värmland idag. Så dom kommer tidigast hit till mig på söndag. Nu kan jag andas ut. Hela morgondagen på mig också, det behövs verkligen!

Ska försöka fundera ut någon middag nu och möta Andreas vid Kvantum om en halvtimma för att handla.

Idag är jag ohyggligt trött. Ändå fick jag sova lite middag igår. Bebisen kämpar hårt för att mina revben ska flytta på sig, men dom sitter som berg så jag får lida. Igår hade jag sånt tryck att jag hade svårt att andas och kände mig ansträngd bara av att ligga ner. Det har varit samma visa idag tyvärr, dock lättare att andas. Och inte kommer man kunna ta det lugnt ikväll eller imorgon heller för på lördag kommer mormor och morfar för inspektion av köket som, kors i taket, är klart! Jag måste städa som en blådåre och det ska se något sånär beboeligt ut när dom kommer. Eller ja klart och klart, det ska dit nån silikonrand, 3 handtag och någon täckskiva, men i det stora hela så är det klart. Jag är bisarrt nöjd över att jag la press på Andreas pappa så att det äntligen hände något. Bara det gamla kylskåpet som jag verkligen känner att jag skulle vilja bli av med! Resten kan jag nog leva med i några dagar med tanke på vad som varit. Bäst att fortsätta städa så att jag kanske hinner göra något annat imorgon också. Skulle behöva till IKEA igen, bara småsaker den här gången dock.

Vid varje besök framöver mäter man på de flesta MVC blodtryck och urinprov. Däremellan mäter man ditt blodvärde samt blodsocker. Barnets hjärtfrekvens fortsätter barnmorskan att följa kontinuerligt, med start runt v.25 och fram till förlossningen. Nu kanske du märker att dina ringar inte passar längre, att händer och fötter svullnar, detta beror på att vätska samlas i kroppen. Tänk på att inte förvärra det med att använda åtsittande kläder som bromsar blodflödet. Din kropp har ökat mängden blod med 50 % under graviditetens två första tredjedelar men från vecka 34 håller sig blodmängden konstant fram till förlossningen. Omkring denna vecka är moderkakan fullmogen och därefter börjar den åldras.

Barnet är ca 32 cm långt från huvud till stjärt och vikten ungefär 2,3 kg. Det kan skilja på ljus och mörker. Om solen skulle lysa på magen kommer barnet att bada i ett rött sken. Naglarna på de pyttesmå fingertopparna är vassa. Nu kan barnet själv bekämpa lätta infektioner med sitt immunförsvar. Det är för stort att flyta omkring i fostervattnet och rörelserna blir större och långsammare. Ibland kan en del barn fixera huvudet i denna vecka, det vill säga lägga sig tillrätta i bäckenöppningen. Ungefär 3-4% av alla barn lägger sig med stjärten eller benen ned mot bäckenöppningen s.k.sätesbjudning/fotbjudning. Då är det möjligt att en läkare försöker få fostret att vända sig rätt i livmodern, men det sker först i vecka 37 och kallas yttre vändning. Läkaren försöker då genom försiktig massage av buken förmå barnet att göra en kullerbytta i magen. Detta sker i regel på sjukhus under övervakning av mor och barn. Är det tvillingar som ni väntar kanske bara ett av barnen lägger sig med huvudet mot bäckenöppningen, medan syskonet lägger sig intill. 

Nu var det länge sedan jag skrev något om själva graviditeten. Det har vart så mycket renovering runt mig att det hamnat lite vid sidan av.

Det börjar bli riktigt tungt för fötterna. Igår satt jag nog totalt 30 minuter vilket kändes i fötterna på kvällen. Jag ville inte stå upp. Benen var så svullna att det var obehagligt att böja dem. Får se till att sitta mer idag. Och använda mina sexiga stödstrumpor.

Bebisens rörelser har förändrats de senaste dagarna. Nu känner jag små händer eller fötter som pressar ut och petar man på dem så petar de tillbaka. Det är riktigt roligt. Man får ordentlig respons. Det är inte bara buffande och de "vanliga" sparkarna.  Och det har varit på ungefär samma ställe varje gång på senaste. Jag tycker även att magen har sjunkit lite, men det kan vara inbillning också.

Jag vet, den är skit sen men Andreas tog med sig båda våra kameror till fjällen och jag hade ingen lust att kliva upp och fota halv 5 i torsdags.

I helgen har det hänt grejer!! Pappa var här både lördag och söndag och drog all el, målade, snickrade och gjorde massor som han egentligen inte skulle behöva göra. Andreas pappa kom en sväng och hämtade sina verktyg (efter att jag "hotat" med att kasta allt förutom verktygen). Han hade ju sparat vissa saker som han skulle bygga ett kök med i sin lokal, men i lördags bestämde han sig för att vi skulle slänga allt. Då har han förvarat dessa saker hos oss i typ 4-5 veckor, 30 minuter efter att han vart här var sakerna kastade. Mer än så har han inte bidragit med sen i torsdags. Förhoppningsvis kommer han upp idag och gör klart det han har kvar. Efter det är det bara en massa att städa kvar. Även om mamma var här igår och hjälpte mig en massa. Alla skåp är urtorkade och allt står på plats. I stort sett alla kartonger är uppackade och klara. Andreas blev riktigt glad när han kom hem! Jag kommer nog hinna klart i alla fall.

Kom nyss hem från en dag på IKEA och middag hos mamma och pappa. Andreas pappa har inte varit här och jobbat idag. Inte heller hört av sig. Det står massa saker här som vi vill slänga och han spara. Vi hade sagt att det skulle vara bortkört senast igår kväll. Men de står fortfarande kvar. Nu informerade jag honom att jag tyvärr måste slänga dem om de inte försvinner imorgon förmiddag. Vi kan inte fortsätta arbetet om de står kvar. Irritationsmoment! Om man har haft 5 veckor på sig att forsla bort sakerna får man väl skylla sig själv, eller?

Ska försöka släppa det där nu och ha lite fredagsmys för mig själv. Har rotat fram mina popcorn och poppat lite. Mer snask än så blir det inte.

Vi har fortfarande ingen dator som fungerar på jobbet. Så idag kör jag IKEA med mamma. Sen åker jag nog med henne hem och hjälper henne med hennes bokföringar, kan vara lärorikt, en förening och en enskild firma. 

Idag har jag skrivit en checklista till Andreas pappa så han vet vad han ska göra. Han verkar glömma vad som är kvar och tycker att han är klar, det ser ju så ut om man inte synar det ordentligt. Massa småsaker som ska fixas. Jag har ju hoppats på att kunna städa allt i helgen så att jag slipper göra det i veckan. Dessutom så finns mamma och pappa här för att hjälpa mig nu. Men det är ingen ide att städa om inte allt är klart. Sågar vi något så blir det ju dammigt igen och katterna drar runt det överallt igen. Tänker ju bara torka av allt en gång. MEn vi börjar närma oss ett slut. Om vi bara blir av med alla Andreas pappas saker som står så ser det ju nästan bra ut.

Är detta ditt första barn, så kanske barnet nu lägger sig tillrätta med huvudet nedåt inför förlossningen. För omföderskor kan det ibland dröja ytterligare några veckor. När barnet väl lagt sig tillrätta så brukar det bli lättare att andas och har du haft magbesvär bör även det lätta nu. Däremot ökar trycket nedåt och symtom som stickande känslor i bäckenet kan uppträda. 

Ditt barn är ungefär 30 cm långt från huvud till stjärt och väger ca 2,2 kg. Huden börjar ändra färg från röd till rosa och kroppen fortsätter att lagra underhudsfett. Nu ökar inte mängden fostervatten längre utan ligger kvar på den här nivån fram till födseln. Den här veckan växer hjärnan mycket snabbt och barnets huvud ökar ca 9,5mm. Rörelserna i magen känns nu mer som rullningar än sparkar då det inte finns så mycket svängrum längre. Äntligen slipper du de där hårda träffarna mot revbenen.

Har du märkt att dina aktiviteter påverkar barnets beteende! Barnets aktivitetsnivå påverkas av hur mycket eller på vilka tider du äter, din kroppsställning och ljud från yttervärlden. Försök att ha en avslappnande stund varje dag, där du känner efter hur barnet rör sig. Din barnmorska kan tala om hur ofta du bör känna barnets rörelser. Ungefär sex rörelser per timme kan du förvänta dig, men inte under hela dygnets alla timmar.

Då var man ensam till på söndag då. 05.20 i morse vinkade jag av min älskade utanför porten. Det gjorde ont. Jag hatar att var ensam och min tillvaro blir helt skev. Tänkte att jag skulle vara skit aktiv och hitta på massa skoj. Men nu står jag här utan en enda plan. Antar att pappa kommer och hjälper mig med köket och så kanske jag kommer iväg till IKEA, så jag lär vara sysselsatt, men jag vet inte om det blir så fasligt roligt. Jag vill också åka till fjällen! Jag är svinigt avundsjuk! Senast jag var i fjällen var 2001 tror jag. Det är 3dje gången Andreas är iväg tror jag sen vi blev tillsammans. Ja, jag är bitter och extremt avundsjuk! Igår hjälpte jag honom packa och handla, gå på systemet och se dem köpa massa smarrigt som jag inte får dricka. Det är inge kul! Medan dom roar sig får jag jobba och sitta hemma i kaoset och försöka styra upp det. Han var i alla fall snäll och la nästan hela dagen på att jobba i köket.

Blä vad jag är gnällig och grinig men jag vill verkligen också få slippa den här skiten och få göra något riktigt roligt! Men pengarna räcker inte till det och renoveringen. Tji fick jag! Hade inte magen vart i vägen hade jag lagt mig på golvet, gråtit, hamrat med armar och ben och skrikit "jag vill, jag vill, jag vill!!!"

Andreas pappa dök upp tillslut. Vet inte om Andreas ringde och bad honom komma eller om han gick hit av egen vilja. Men här är han och det verkar som om han kanske har fogat klart kaklet också. MEn jag tror inte han kommer stanna kvar och göra mer än så tyvärr. Även om listan på saker som fortfarande måste göras är riktigt lång!

Idag har jag faktiskt röjt av lite i kaoset. Det mesta gjordes i ren ilska. På torsdag kommer jag och pappa åka till tippen och det som Andreas pappa inte räddat och kört härifrån då ryker. VI tänker inte köra det någon annanstans än till tippen. Jag ringde även och frågade pappa om han kunde hjälpa oss med resten av köket eftersom Andreas pappa har så svårt att få saker gjort. Och det visade sig att både han och mamma i stort sett hade bokat upp helgen för att hjälpa mig med allt. Dom är bara för underbara!! Visar inte tillräckligt ofta hur mycket jag faktiskt uppskattar allt dom gör för mig. Önskar att jag också kommer bli en sån superförälder!

Men oj vad mycket jag har att städa innan vi kan ha kalas för Andreas här hemma. Har bestämt att jag ska göra allt så där äckligt grundligt. Soffklädseln ska tvättas och lika så alla klädslar till stolarna. Mattor ska skakas ute och helst piskas också. Jag ska damma varenda pinal och våttorka i varje skrymsle som finns. DEtta kommer få ske kvällstid antar jag eftersom man jobbar på dagarna. Men förhoppningsvis så kan jag hinna innan den 5/2. Med lite hjälp från nära och kära ska det inte vara några problem.

Nu har det gått för långt faktiskt. Igår bad Andreas mig att be min pappa om hjälp så att vi blir klara någon gång. Hans pappa har varken dykt upp eller hört av sig sen i lördags. Andreas tycker inte det spelade någon roll vem som är utbildad till vad och vem som kan vad, han är bara stressad och vill ha allt klart. Om 2½ vecka fyller han år och då ska allt vara klart. Just nu känns det som om vi är långt ifrån att fixa det. Jag kanske måste ställa ultimatum på honom, "det som inte är bort härifrån den 4/2 kommer stå på trottoaren". Får man göra så? Andreas pappa har ju sagt att han ska ha allt som vi har slitit ut. Men han flyttar inte ut det ur lägenheten utan det bara står här och är i vägen. Nästa helg vill jag börja städa eftersom vi har byggdamm överallt, det kommer ju ta ett tag innan man blir av med allt. och dessutom så har vi en massa födelsedagar och sånt som ska firas den närmaste tiden samt att man ska arbeta. Och i och med att vi har katterna så måste man ta allt på en gång annars är det ogjort arbete. Det kommer bli ordentligt stressigt framöver. Inte bra för bebis...

Först nu börjar jag fatta att det inte är så långt kvar. Det är bara 2 månader. Läste om hur partnern kan hjälpa sin födande livskamrat genom smärtorna och börjar känna mig lite nervös. Det gjorde ju fruktansvärt ont vid missfallet och då var det ju inte ens en tiondel som skulle ut. Visst, nu får man ju något för smärtan men kommer man klara det utan smärtlindring? Jag vill egentligen inte ha en massa smärtlindring och sprutor i ryggen men jag kanske ger med mig när jag väl ligger där. Gillar inte bedövning överlag. Tycker det är lite obehagligt att tappa känsel och inte riktigt ha kontroll. Men vad gör man inte... Tur att det finns tid kvar att fundera på saken. Lite rädd är jag faktiskt!

Bebis har vänt på sig, nu ligger han med fötterna nedåt vilket min urinblåsa får lida skapligt för. Revbenen tar fortfarande stryk för nu ligger han med huvudet och händerna och pressar istället. Vet inte om det var så att han vände sig igår när vi var på SÖS för då bökade han ovanligt mycket. Han gillade väll inte spännbanden som alla dosor och apparater satt fast med över magen. Känner mig mycket lugnare idag. Det var så skönt att få komma in och titta till honom. Dessutom fick vi ju se honom på bild igen, vilket alltid är kul! Ingen som fick följa med hem dock.

Hemma igen, det var ingen fara. Mitt blodtryck var fint, bebisens hjärtljud stabila och dom kunde inte se något på varken gyn-undersökningen eller ultraljudet. Det var bara slemhinnorna som var väldigt känsliga och hade börjat blöda. Så kan det vara. Bättre ta det säkra före det osäkra. Så nu har vi provat på förlossningsavdelningen också. Nästa gång hoppas jag på att komma hem med en bebis, om sisådär en 8 veckor. Jag kan äntligen pusta ut och jag hoppas att vi slipper fler sådana här upplevelser. 

Tack mamma och pappa för skjutsen och för att ni hade tålamod att sitta i väntrummet under tiden vi var på rummet!

Är nu på väg till akuten. Mamma kommer och hämtar mig. Det kom blod sist jag var på toa och nu känner jag att jag inte kan strunta i att oroa mig. Det har vart för många små grejer. På SÖS tyckte dom att jag skulle komma in på en undersökning för säkerhets skull. Det får inte ha hänt något! Det får bara inte!!

Idag har jag fått vattnet inkopplat! Äntligen slipper jag sitta med min jätte magen i duschen och blaska. Imorgon kommer förhoppningsvis kaklet upp och i helgen ska vi hämta hem alla vitvaror. Det börjar kännas bra. Jag kommer dock inte ta ut segern i förskott. Det är massa småsaker som ska fixas, någon liten skavank här och var sam passbitar, täckskivor, en fläkt som blivit försenad och massa annat smått och gott. Det är inte klart tills Andreas åker men kanske en vecka senare? Känns skönt att ha vatten i alla fall!

Din barnmorska gör vid varje undersökning en bedömning av barnets tillväxttakt och lyssnar på dess hjärta. På vissa håll görs en ultraljudsundersökning den här veckan. Du ökar nu i vikt, snabbare än i något annat skede av graviditeten. Kanske förvånas du över hur stor din mage kan bli. Snart har livmodern intagit det högsta läget som den kommer att ha, ungefär 12cm ovanför din navel.

Barnet är nu ca 29 cm från huvud till stjärt och väger omkring 2 kg. Skulle det födas nu kan det klara sig i kuvös. Kuvös behövs bland annat för att underhudsfettet ännu inte är utvecklat. Nu fungerar barnets fem sinnen och hon eller han kan också vrida på huvudet. Alla inre organ fortsätter att mogna, tånaglarna är färdiga och huvudhåret fortsätter att växa. Barnet sover ca 90-95% av tiden - men under de vakna perioderna tränar den på att öppna och stänga sina ögon. Andningslektioner pågår hela tiden för att stärka lungorna och få dem att mogna. Relativt ny forskning visar att andningsövningarna även stimulerar lungorna att tillverka ett ytaktivt medel, som behövs för att lungorna skall utvecklas på rätt sätt. 

Har du och din partner bestämt er för att förbereda er noga inför förlossningen så är profylaxkurs en bra förberedelse. Genom att förbereda er fysiskt och mentalt inför er förlossning ökar er känsla av trygghet och kontroll och ni bäddar för en fin förlossning.
.

I julas fick jag en jätte fin almanacka av mina föräldrar,

Idag är Andreas far här. Det sågas och måttas i alla fall och jag tror att en och annan sparksockel faktiskt kan hamna på plats. Bänkskivorna har tyvärr inte blivit klara än men vi hoppas på att vi får dom ikväll, senast imorgon. Ordern på vår fläkt hade försvunnit så den kommer först i nästa vecka, jag ska ringa kakedax och se om kaklet har kommit så att pappa kan hämta det ikväll. Än finns en strimma hopp.

Idag är en riktigt dålig dag. Andreas pappa har inte varit här alls idag heller och inte heller hört av sig. Socklarna som skulle sitta på plats i lördags ligger fortfarande inplastade i vardagsrummet. Taklisterna är inte tillfixade som lovat. Den minimala arbetsbänk jag fixat för att kunna laga mat på är fylld med verktyg. Det ligger sågspån i hela lägenheten eftersom det inte sopas när det har sågats och mina katter konstigt nog inte förstår att man ska skaka av tassarna när man gått i det.

Och uppå hela renoveringen så ska jag behöva tjafsa med föreningen angående min parkeringsplats som jag nu har varit utan i över 2 månader. Blev av med min lånade parkering vid årskiftet och föreningens förslag är att jag betalar avgift för min parkering och parkerar på gatan där man får böter om man inte flyttar den var 24 timme. Så jag gick till en granne som har en parkering som inte används då de även har garage och fick tillåtelse att stå där tills fasadrenoveringen är klar. Idag när jag kommer hem har fasadkillarna parkerat sin skylift på den parkeringsplatsen, så jag är återigen hänvisad till gatan. Pappa skulle åka ner till HSB imorgon och gorma lite på dem om att jag ska få ersättning, eller i alla fall återbetalad parkeringsavgift, eftersom föreningen inte har hand om sin egen ekonomi. 

Andreas jobbar sent och jag har ingen aning om vad jag ska laga för mat. Andreas åker till fjällen  om 10 dagar och jag vill också följa med.
Känner för att slänga saker omkring mig, gråta lite mer och sätta mig i bilen och köra till bensinen tar slut.

Det finns mycket som skulle kunna var värre, men just nu känner jag att min gräns är nådd.

Började fundera på det här med madrass till spjälsängen jag fick av mormor och morfar. Hade tänkt köpa en ny madrass men inser nu efter att ha måttat lite att standarden har förändrats sedan den köptes. Sängen är 6-7 cm kortare på både längd och bredd än vad dagens standard är. Det blir lite tajt att få till det. Tycker dessutom det är jätte svårt att veta vad man ska ha. Det finns ju massa olika tjocklekar och material att välja på, vad är egentligen tillräckligt?

Kanske börjar du bli något glömsk. Ju närmare förlossningen du kommer, desto mer vänder du din uppmärksamhet mot ditt ofödda barn. Naveln sträcks ut mer och mer, eventuellt börjar den puta ut. Efter förlossningen återfår den sitt normala utseende. Det kan vara bra att veta: Hur andfådd du än känner dig får barnet tillräckligt med syre. 

Barnet är ca 28 cm långt från huvud till stjärt och vikten ungefär 1,8 kg. Generellt har barnets kropp vuxit klart, men det behöver fortfarande gå upp i vikt. Hjärnan lägger in en högre växel nu i slutet, för att hinna växa färdigt. Lungorna är det organ som blir färdigt sist. Barnets ögonfärg bestäms ungefär vid den här tiden, men det kommer inte att visa sig förrän sex till nio månader efter födseln. För att pigmenten i ögonen skall färdigbildas behövs det nämligen ljus. Vithyade barn föds i regel med mörkblå ögon och det kan dröja månader innan den verkliga färgen visar sig. De flesta mörkhyade barn föds med bruna eller mörkgrå ögon, som sedan blir mörkare bruna eller svarta under första året. Men just nu förbereds ögonen för livet efter födseln. Ögonlocken är ofta öppna när barnet är aktivt och pupillerna i ögonen vidgas och krymper när det rödaktiga ljuset skiftas och filtreras genom livmoderväggen. Barnet stänger ögonlocken när det är passivt och sover. 

Har du och din partner bestämt er för att förbereda er noga inför förlossningen så är profylaxkurs en bra förberedelse. Genom att förbereda er fysiskt och mentalt inför er förlossning ökar er känsla av trygghet och kontroll och ni bäddar för en fin förlossning. Har ni inte bokat er ännu är det inte för sent.

Idag har vi äntligen kommit iväg och valt kakel. Vi hade som krav att det skulle vara grått, avlångt, högblankt och inte helt enfärgat. Vi åker därifrån och har beställt ett fyrkantigt helt vitt kakel. Så kan det gå. Men vi är båda riktigt nöjda. Vi har även åkt runt en massa och letat bänkskiva. Men vi har nog till 99% bestämt oss nu i alla fall. Känns skönt. Ska bara se till att ordna så pappa kan hjälpa mig att hämta hem dem. Sen får vi se hur det går med resten. Men nu är vi en bit på väg igen...

Nu har jag vart iväg och handlat lite. Det blev 2 bodys, 2 byxor, 1 pyamas och 1 luvtröja. Känns lite bättre i magen. Men jag tycker inte Lindex har så mycket roligt faktiskt. Men nu har man i alla fall något att sätta på parveln när han väl dyker ut.

Nu har ischias börjat j*vlas med mig också. Haltar och stånkar och grimaserar varje steg jag tar. Andreas håller på att få spader och jag känner mig som en gammal tant. Hoppas det inte blir värre för än så länge kan jag leva med det.

Jag tänkte åka iväg och köpa färg till köket idag. Vi måste komma till skott eftersom ingen annan gör det. Jag får ta saken i egna händer och se till att det blir gjort.

Igår var vi till Bauhaus och kollade bänkskivor. 45°-hörn tar 3 veckor att få men dom hade laminatskivor i ek. Däremot var kanterna så rundade att det inte skulle bli snygga skarvar så då hade dom någon metallist man skulle lägga i. Inte snyggt! Är så less på det här. Tror det blir IKEA nu i dagarna och en valnötsskiva istället. Jag lär väl få snickra ihop resten också för vi har inte hört något från Andreas pappa sen i onsdags. Jag har gett upp på honom. 

Jag lider med Andreas. Det kan inte vara lätt att behöva stå till svars för sin pappas beteende...

Stressen över att inte vara förberedd här hemma blir bara större och större. Andreas är inte speciellt intresserad av att handla bebissaker men ska vara med och välja allt. Det går inte helt ihop. Tänkte försöka ta mig ner på stan idag och ta en sväng på Lindex. Sitter här hemma och kollar nätet hela tiden men beställer aldrig något. Undantag igår då 2 pyamasar fick följa med i beställningen. Jag fått pippi på pyamasar, det är det enda jag ser som jag gillar. Skulle kunna handla endast pyamasar. Det finns så många superfina! Vi har ju ett litet problem, Andreas hatar allt blått vilket leder till lite krångel nu när vi ska få en grabb eftersom väldigt många pojkkläder är blåa. Det är svårt att hitta kläder man gillar då, det mesta finns i antingen blått eller rosa. Eller så är allt i plysch, vilket inte funkar med våra perserkatter, katthåren kommer sugas fast så att vi får ytterligare en liten katt. Inte att föredra. Men visst är plysch mysigt annars.

JAG försöker verkligen att inte klaga men ibland går det bara inte. Igår var jag och pappa till IKEA igen. Jag skulle beställa bänkskina och hämta alla inredning till skåpen och alla luckor. Andreas och hans pappa hade måttat upp skivan i exakta mått och jag skulle bara beställa den. Kommer dit med min ritning