Bödningen fortsätter, lite mer än igår. Inte direkt orolig ändå, mer less på det och tycker att det kan sluta.

Gaah! Jag blir galen. Nu blöder det igen. Ska jag behöva ha det så här under hela graviditeten?? Min mens skulle nog ha infallit ungefär nu om jag inte väntade barn så det kan ha med det att göra. Trött blir jag i alla fall. Är inte direkt orolig för missfall än i alla fall. Kallelsen till UL kom idag i allla fall, 9/2 ska vi dit.

Nu är det på riktigt, inskriven och klar. Vi gjorde ett gravtest på MVC för att lugna mig lite och för att se att det inte var något annat än en vanlig blödning förut. 9+3 idag, beräknad bebis 10/7 2010!! Alla blodvärden var bra, lika så blodtryck och blodsocker. Frisk och kry. Ska tillbaka på tisdag för att träffa läkaren. Det är tydligen så som förstföderka. Nu känns det på riktigt och jag skulle inte vara orolig över att jag inte kände av något. Bara vara glad. Jag satt och njöt hela mötet, ville inte att det skulle ta slut. Remiss till UL (ultraljud) är skickad så vi kommer väl få en kallelse framåt jan/feb trodde hon. Jag är glad nu!!

Känner fortfarande inte av någonting. Jag behöver inte gå på toa lika ofta längre och jag känner mig inte speciellt öm i brösten heller. Tiden går alldeles för sakta. På onsdag får vi redan på hur det ligger till. Tanken har slagit mig att ta ett test till, köpte ju ett dubbelpack. Vet inte om jag vill veta svaret om det inte är possitivt. Jag inbillar mig säkert. Känns så dumt bara att jag ska må precis som vanligt medan andra mår så fruktanskvärt dåligt. Längtar till på onsdag.

Blödningarna har slutat helt. Jag har till och med vågat gå trosskyddsfri. Har fortfarande den hemska kännslan av att det inte finns något där. Nästa vecka på onsdag får jag veta på riktigt, då är det inskrivning på MVC. Andreas sa även idag att han ville att jag vaccinerade mot svininfluensan mig så snart som möjligt. Han är så söt när han oroar sig sådär.

Nu är det nästan ingenting. Dock har jag fått någon fix ide om att det inte finns något embryo där. Jag har ju inga gravidsymptom alls. Grav-test kan visa possitivt flera veckor efter ett missfall. Är rädd att det kan ha vart så att förra mensen var ett missfall. Det är så ibland, att man inte märker det. (Jag är proffs på missfall efter allt det här). Jag inbillar mig säkert och kommer säkert bli straffad för det senare. Men oron ligger där ändå.

När jag hade ätit lunch mådde jag lite bättre. Blev extremt trött på eftermiddagen, ville bara somna på fläcken. men jag antar att jag ska vara glad för det. Det ska ju vara ett vanligt graviditetstecken. Det har fortsattt i samma anda hela dagen, lätt färgat.

Imorse var det igång igen. Dock var det så lite att jag inte känner mig speciellt orolig. Men jag försöker att ta det lugnt och inte anstränga mig. Tycker även att jag har mått lite illa på förmiddagen, det kan ju bara vara random. 

Inget drastiskt har hänt. Tillbaka på jobbet imorgon. Var ute och gick ringvägen runt + lite till och inte ens då var det speciellt mycket så att jag blev orolig. Känns bra. Jag tar det fortfarande försiktigt med mina förhoppningar, men jag hoppas att det värsta är förbi nu. Känner mig glad.

Status: Tummen upp!
Imorse när jag vaknade var det en fläck stor som en 50öring. Sen dess har jag knappt sett skymten av något alls. Kämpar fortfarande med att inte bli för glad men det är svårt. Är hemma idag med för säkerhets skull, kommer vara tillbaka på jobbet imorgon om det nu inte händer något drastiskt under dagen. Verkar inte behöva något VUL i alla fall.

Det verkar bara bli bättre och bättre. Jag tycker att blödningarna bara minskar. Men jag vill inte ropa hej än. Hoppas så att det är över nu.

Det verkar ha avtagit lite under dagen. Jag har inte haft ont i ryggen alls tror jag. Lite i magen men det kan bero på annat också. Jag kämpar för att inte ta ut någon seger. Men det är svårt, hoppet kommer tillbaka om att det inte är någon fara. Jag vet att det fortfarande kan vända.

Har äntligen fått tag på gyn. Dom säger som alla andra, att jag bara ska avvakta hemma och ta mig in akut om det blir värre. Så nu sitter jag här hemma och avvaktar. Hoppar jobbet idag, Andreas höll med om att jag borde det. Jag mår ju inte bra av det här och kan inte fokusera på något. Tror heller inte att det kan bli värre av att jag är hemma, däremot så tror jag det kan bli det av att vara på jobbet och stressa och bära tungt. Jag håller tummarna. Det är ingen större förändring från igår kväll. Samma mängder och samma färger. Det kan ju betyda gott, men även illa. Förvirrad!

Det fanns inte en skymt av något blod när jag vaknade imorse men efter en halvtimme så kom det färskt droppandes när jag var på toa. Gråten var tillbaka i halsen. Ringde vårdguiden igen. Är så orolig eftersom jag får så ont i ryggen. Dom sa att det kunde vara så men hon rekomenderade mig att ringa till gyn imorgon bitti så att dom fick avgöra och att jag kunde få komma in på en koll. Sist jag ringde gyn var dom så otrevliga. Har ingen lust att ringa dit. Dom sa även på vårdguiden att jag skulle ta mig till SÖS gynakut om det blev värre under dagen. Känns skönt att veta vart man ska i alla fall om något händer. Har vågat mig ut idag i alla fall. Hittills har det varit samma sak varje dag, Mer på morgonen och sedan avtagande under dagen till nästan ingenting på kvällen. Jag vet inte hur jag ska tolka det. Om det ska vara ett missfall kan det väll bara bli det så att jag får det överstökat. Orkar inte gå så här längre. Mår inte alls bra och jag har redan förvarnat på jobbet att jag kanske inte kommer imorgon. Hoppas att jag kan få tid för ett VUL (vaginalt ultraljud) så att dom kan kolla hur det står till där inne. Är det något knas vill jag bara att dom tar bort det.

I går kväll började det blöda mer än att bara vara rosa men fortfarande inte mycket. Grät hela kvällen. När Andreas kom hem så blev det bara värre och jag grät ännu mer. Fan. Jag ska inte ta ut något i förskott. Allt kan stå rätt till. Ingen vet. Ryggvärken blev värre under kvällen. Det har fortsatt blöda hela dagen. Varken mer eller mindre. Men jag har inte vågat göra något på hela dagen. Jag har bara suttit hemma i soffan. Vågar inte vara någonstans där det inte finns en toalett ifall det skulle börja blöda mer. Börjar få riktgt ont i ryggen. Men har inte speciellt ont i magen. Lite till och från men jag försöker intala mig själv att det bara är inbillning. Jag vill verkligen ha det här barnet!

Hade rosa flytningar imorse. Med små små klumpar i. Kände mig livrädd. Försökte få tag på MVC (Mödravårdscentralen), men det vara bara telefonkö och jag var tvungen att jobba. Hade inte tid att stå där. Jag kom aldrig fram. Kollade på nätet, men det var lika oroande som lugnande. Hemma på lunchen kom jag på att jag kunde ringa vårdguiden. Dom kopplade mig fram och tillbaka och tillslut fick jag prata med en sköterska som sa att det var helt normalt och att jag skulle avvakta hemma. Så länge jag inte hade ont eller störtblödde skulle jag inte vara orolig. På eftermiddagen så började jag få ont i ryggen så som jag brukar få vid mens så återigen blir jag helt galet orolig. Jag hoppas att det bara är spänningar på grund av oron och nervosieten. Jag brukar nämligen göra så strax innan mens, Jag går och spänner mig hela tiden för att förhindra att något kommer ut. Typiskt att något sånt här ska hända precis inför helgen. Jag är så rädd att det är jag som gjort något fel. Jag vet att det inte är så men jag kan inte rå för det.

Jag känner mig så lycklig! Just nu är jag inte ens rädd utan jag bara älskar det!

Jag vill känna av den här graviditetn nu. Jag vill att magen ska börja växa. Jag är så otroligt otålig! Varje sak har sin tid men som med allt annat så kan jag inte vänta. Jag ser till och med fram emot att må illa, jag vet jag är knäpp. Kommer säkert ändra mig när jag väl är där. Men jag vill verkligen bara njuta av det.

Helt otroligt! Jag ska bli mamma! Nu börjar det bli på riktigt. Bokade inskrivning på MVC idag. Längtar efter att få tala om det för mamma! Hon vet inget än. Tror dock att svärmor blir galdare än mamma tråkigt nog. Mamma är som jag, väldigt pesimistisk och orolig för hur allt ska funka. Hoppas att hon blir glad och inte bara undrar hur vi ska få det att gå ihop ekonomiskt. Jag vet att det kommer gå bra och jag älskar min mamma ändå! Längtar tills jag får berätta!

Det kommer gå så långsamt fram till jul! Det har bara gått 4 dagar sen jag fick redan på det och det känns som en hel evighet. Jag vill ju bara berätta för alla. Vet inte om vi kommer kunna hålla oss. Hur döljer man det? Folk man inte träffat på ett tag frågar hur man mår och om det har hänt något nytt. Jag vill inte ljuga.