Har varit hemma hela veckan, Elvin blev feberfri i måndagskväll men jag ville stanna hemma med honom en extra dag utifall att. Och tur var väl det för på tisdag eftermiddag kom febern tillbaka med besked och på onsdag morgon visade tempen 40,7. Nu verkar den i alla fall ha gått ner igen. Det blir lite stressigt på jobbet när man är borta så här länge, alla momsar ska in på tisdag och jag har en del kvar. Men imorgon får jag jobba. Får se om det blir till att jobba i helgen också, inte alls vad jag hade planerat. Men jag har ju i alla fall fått nästan en hel vecka med min skrutt. Ska ta vara på det istället för att oroa mig över jobbet, det finns ju kvar vare sig jag oroar mig eller inte.

Hur kommer det sig att allt dåligt som händer överskuggar allt det bra?
Jag är egentligen ganska lyckligt lottad, jag har en sambo som jag älskar, en underbar liten son, hus, bil och pengar på banken. Jag har ett jobb nära mitt hem och vänner nära till hands. Ändå så är jag så innerligt bitter och sur hela tiden. Det finns självklart ett par saker som triggar den här bitterheten, men varför tar det över hela mitt liv? Varför kan jag inte uppskatta allt som är bra istället för att gräma mig över det mindre bra?

Elvin börjar närma sig 2 år. Måste klychigt nog säga att tiden går så otroligt fort! Efter nyår, när flera av kommunens dagis var ihopslagna, började han prata. Tidigare har han mest använt sig av hittepå-ord, men nu är han riktigt duktig. Han berättar om och om igen om att Bobbin & Lina (Robin & Carolina) flyger flygplan, att tomten fick high-five och en slängpuss på julafton, att faffa (farfar Anders) låter som en traktor i munnen när han sover, att mossa (morfar) och faffa pangar älgar och liknande. Varje dag kommer nya ord, han är som en liten papegoja. Vi har kommit förbi det värsta obstinata och han är lättare att kommunicera med. Nu är han faktiskt riktigt mysig att leka med, för det mesta i alla fall. Det är dock en hel del trots att jobb med. Men i det stora hela känns det rätt bra. Han är en riktigt fin liten kille, mammas kille.

Stötte på det fantastiska namnet Elving Brask idag på jobbet! Det gjorde mig glad.

Tung måndag. Har fått 2 alternativ att välja på, 2 vägar åt 2 HELT olika håll. Framtids-avgörande och totalt omöjliga att kombinera. Båda alternativen är sämre än idag. Men jag har ingen möjlighet att stanna kvar för den vägen är slut. Jag har en vecka på mig att bestämma mig, vilken väg är minst dålig? Hur ska jag kunna välja mellan pest eller kolera?!
Jag är så himla less!

Att man aldrig kan få vara frisk! Elvin har haft halsfluss och är äntligen frisk. Tror ni då inte att jag håller på att tappa rösten igen och att rethostan är tillbaka! Typiskt! Än så länge är jag inte hemma från jobbet i alla fall... Jag sa än så länge. Nu har vi i alla fall hostmedicin hemma och mer finns att hämta på Apoteket så jag ska nog klara mig.

Jag har fått det julmysigt i vardagsrummet nu, köpte nya diffust på jysk så nu är allt det gröna undanstoppat och utbytt mot mysigt rött! Jag trivs verkligen när jag kliver in där. Ska bara bestämma mig om hur jag vill ha det (och övertala Andreas) så ska jag uppnå den känslan i resten av huset också. En sak i taget!

Skörbjugg!

Jag ber om ursäkt redan nu. Det kan nog komma en del lite nerstämda inlägg den kommande tiden. Mörkret har kommit över Sverige och jag tar det rätt hårt. Det brukar bli bättre när snön kommer. Dessutom är Elvin inne i någon utvecklingsfas(?) med både trotts mammighet och separationsångest. Vilket sliter väldigt mycket i fogarna här hemma. Jag längtar bara till julen och få pynta och dona. Men så länge det är så här varmt och blött känns det för tidigt. Så med andra ord är behovet av att få beklaga och skriva av sig lite större nu än vanligt. Jag hoppas att det vänder snart!
Tror nog jag ska ta och hänga upp julgardiner i vardagsrummet nu.
På återseende!