Vår fantastiska dag blev tyvärr inte så fantastisk som vi hoppats... När vi vaknade var det strålande solsken och humöret var på topp. Men när det väl var dags att ge sig av sprack planeringen. Vi har inte riktigt lärt oss att livet med barn tar väldigt mycket längre tid. Inte nog med att jag och Andreas alltid är ute i sista sekunden nu har vi även en liten att ta med oss. Vi missade med andra ord bussen som vi skulle ta och Andreas fiskesaker låg i båten. Vi fick ta bilen helt enkelt. Hämtar båtnyckeln hos Anderas föräldrar och åker till båten.

Ca 20 minuter sena möter vi upp vårt sällskap för dagen. Vagnen är så proppfull att den knappt går att köra. Vi vandrar ut mot Lövhagen och tittar olycksbådande på molnen som bara blir fler och fler. Väl ute på platsen vi valt är himlen helt grå, på andra sidan viken ser vi hur det regnar. Vi tänder vår nya fina grill och under tiden vi väntar in glöden börjar det regna, ordentligt. Som tur var fanns det ett hus/förråd med en liten "altan" med tak som vi lånade. Vi fick i oss några korvar och började tycka att det inte alls var så fantastiskt som vi hoppats. Regnet fortsätter att falla, i omgångar väldigt mycket. Andreas trotsar regnet och fortsätter fiska och Johnny ska sjösätta sin båt som han byggt av en plankbit och en pappmugg, Vera och jag sitter under taket med våra bebisar. Helt plötsligt får Aeris, 2 år, för sig att hon ska knata rakt ut i vattnet. Vad som triggat detta är fortfarande oklart. Men vi tror oss lyckats tyda att hon ville fånga en fisk. Andreas får vara hjälte och knalla ut i vattnet, som inte alls var speciellt varmt och hämta denna nu väldigt kalla, blöta och ledsna 2åring. Vi hade ändå bestämt 10 minuter tidigare att vi skulle strunta i picnicken och gå hem istället. Aeris får nya torra kläder och vid nästa uppehåll hamnar alla barnen i sina vagnar. Halvvägs tillbaka mot civilisationen börjar det spricka upp och himlen börjar återigen bli blå. Strunt samma vi ska hem.

Vi bestämmer att vi tar tåget en station för att slippa gå igenom hela staden men när vi är 300 meter från stationen kommer tåget. Otajmat. Vi har vår bil parkerad där och ska ta den hem medan de andra tar bussen istället. Men vi hinner inte packa klart bilen innan nästa störtskur kommer. Vi hittar de andra under gröndalshallens entré-tak. Vi lånar ut en vattentät jacka och vårt vagnsparasoll.

När vi alla tillslut kommit hem så är himlen återigen klarblå. Det blir grillning med elgrillen i dörröppningen till balkongen och en middag under protesterande skrik från hungriga bebisar och busigt barn. Nu har  dagens sällskap åkt hem och vi har parkerat i soffan. Trots alla motgångar så har dagen varit mysig, om än inte så mysig som vi hoppats.

Men att man aldrig lär sig att det alltid regnar på valborg!?

Idag ska vi ut på picnick på Lövhagen med Johnny, Vera, Aeris och ders senaste lilla tillskott. Det blir både lunch och middag på den nyinköpta grillen.  Så jag ska strax sätta igång och göra en potatissallad med färskpotatis, körsbärstomater och basilika. Till det blir det oxfilé! Vädret kunde inte vara bättre och jag ser så fram emot det. Kvällen avslutas med valborgsbrasa. Vi tänkte inte stanna så länge, brasan tänds ju först ca 20 och Aeris måste få komma hem och sova. Sen vill vi ju inte att vagnen ska lukta en massa brandrök heller. Så vi lär nog mest gå förbi den på vägen hem. Bästa att sätta igång och packa tror jag. Vi vill ju komma ut så fort som möjligt!

Igår kväll gjorde vi tappra försök att väcka och hålla Elvin vaken. Det gick väl inte allt för bra, 23.30 sov han, så i natt bestämde han sig för att vakna vid 3. Tur var väl det egentligen, Andreas hade nämligen av misstag råkat låsa ut Tiger på balkongen. Han hade vart där sedan 21-snåret så det var en mycket ynklig katt som kom in när jag öppnade. Vid halv 5 låg Elvin åter i sin säng och sov. Kl 6 var det bara att gå upp igen med skrikande bebis. Han fick återigen lite mat och sen somnade i alla fall jag på soffan. En halvtimme senare ringde Andreas väckarklocka och jag vaknade till av den, när han väl gick upp så sov man inte så tungt längre. Halv 9 gav jag upp sovförsöken och gick upp.

Dagens planer består i den mån vi kan, orkar och har tid av att dammsuga, kompletteringshandla och promenera.

Nu återsår att se om jag lyckas plocka bort frukosten idag.

Äter frukost, bebis skriker. Matar bebis, försöker äta frukost igen. Vaggar bebis till sömns, ska plocka av frukost, bebis vaknar, skriker. Knackar på dörren mor & far lämnar ägg. Bebis bajsar. Bebis får ny blöja, bajsar ner ny blöja, får ytterligare en ny. Klär på bebis som kräks ner HELA sig. Får nya kläder. Somnar. Försöker återigen plocka av frukosten, bebis vaknar, kräks massa, försöker rädda kläderna. Bebis somnar. Gör nytt försök med frukost. Katten kräks ner hallmattan, torkar, bebis vaknar, skriker. Frukosten står fortfarande på bordet. Mamma ger upp...

Under kvällen har Elvin sovit massor. Jag väckte honom för att byta blöja och sätta på pyamas. Väl på skötbordet börjar han med att kräkas ner hela sig. När vi torkat det så kommer världens stårle från världens mest sprattliga bebis, handdukar, skötbord, kläder, förvaringsboxar och golvet blir blött- Men mamma klarade sig på något vänster. När vi torkat detta så kommer det istället en ordentlig prutt och vi har bajs på hela skötbordet istället. Man börjar ju undra hur det kommer fortsätta.

Nu kommer den svåra tiden för mig. Tiden då jag endast vill äta grillat, och inget annat. Varför är det svårt? Jo för vi har inte möjlighet till egen grill då vi bor i lägenhet. Jag skulle kunna äta grillat till frukost, lunch och middag i stort sett. I alla fall lunch och middag. Jag har noll inspiration till någon annan mat än en köttbit på grillen. Det är som en drog, jag bara måste ha det!

Jag bara måste få gnälla av mig lite!

Jag vet inte hur mycket som kommer lösa sig i långa loppet men just nu är det inge kul att ha 8 kg kvar till inskrivningsvikten och ytterligare 5 kg kvar ner till målet. Totalt 13 kg känns ganska omotiverande. Magen är som en dallrig degklump som mest är ivägen och hänger över byxkanten så fort jag inte har mammabyxor. Leggings och strumpbyxor rullar ihop och lägger sig under magen, varken snyggt eller bekvämt. Till råga på allt så är alla mina vår/sommar skor försmå!! Kommer fötterna bli mindre igen eller är det kört? Jag kan bara ha mina stövlar, vilket inte är så kul när det är dryga 17 grader ute!! Jag som varit lite av en sko-fetischist och har mängder med (nu försmå) skor! Vill inte köpa en massa nytt heller, vill ju gå ner mina kilon och bli snyggare än innan graviditeten. Frågan är bara om det är möjligt, jag är ju så lat och omotiverad! Hatar dessutom att träna, det är ju bara för tråkigt! Är det här mitt nya jag? Ska jag ha 1-2 storlekar större i skor och minst en storlek större i kläder?
Jag vill verkligen inte det men orkar inte göra något åt det...

Graviditetens resultat?

Tycker mina dagar har varit jättelånga på senaste, men jag har ingen tid över. Både idag och igår gick jag och svägerkan ringvägen och lite till i rask takt, dryga milen har det blivit, innan frukost. Hon är rätt tränad när det gäller kondis och jag försöker bara haka på. Mina ben är fortfarande stela sen jag var sängliggande efter förlossningen och dessutom har jag en 17 kg's vagn att putta på med en bebis på dryga 5 kg i. Hon pratar på och jag stånkar bara fram sporadiska mmm och ja:n till svar. Är alldeles sjöblöt när jag kommer hem! Men jag mår bra av det.

I onsdags träffade jag Mimmi. Det fanns så mycket att prata om att tiden bara sprang iväg! Det var så mysigt att träffas.

Imorgon är det påskmiddag hos svärföräldrarna som gäller. Jag är egentligen inget fan av påskmat men sällskapet är ju trevligt i alla fall. 

Nu tänker jag dock väcka min son, ge honom en ny blöja, pyamas, lite mat, kramar och mys för att lägga honom för natten. De 2 senaste nätterna har han sovit ca 00-05. Tyvärr vill han ju inte somna igen efter det men vi gör framsteg!

Vi har haft 2 helt okej nätter i rad nu och jag börjar fundera på när det slår tillbaka och vänder... Imorse gick även Andreas upp och tog skrutten så att jag fick sova lite extra.-

Igår åkte jag in till stora staden och överraskade klassen med ett besök. Det var ju efter-tenta-häng och det vill man ju inte missa. Men att åka kommunalt med barnvagn var inget jag gillade speciellt. Man fick onda ögat på pendeln för att vagnen tog plats. Jag fastnade i hissen på centralen och fick åka upp och ned 3 våningar 2 gånger innan jag kom ut, dörrarna vägrade öppnas. Alla hissar luktade dessutom piss. Och för att komma till skolan måste man ta blåa linjen vilken ligger längst ner i underjorden, så jag fick åka 4 hissar för att komma ner. Tunnelbanan gick bra att åka men valde att ta rulltrappa upp till jordens yta igen. Sen åkte vi innerstadsbuss också. Måttlitg poppis bland övriga passagerare, stor Emmaljunga som tar massa plats. Ingen liten "smidig" bugaboo här inte! Hem kom vi i alla fall men det var lite av ett äventyr. Besöket var i alla fall uppskattat vilket var riktigt roligt. Skönt att träffa "alla", saknar dem så mycket!

Idag ska jag träffa Mimmi, är nog nästan 2 år sedan sist (om man bortser från när vi sprang på varandra på McDonalds i höstas) så det ska bli riktigt roligt! Fram till dess ska jag nog försöka organisera kaoset här hemma nu när Andreas kan ta hand om vår skatt under tiden.

Igår var jag och Elvin till haninge med mamma/mormor. Mamma skulle ha lite fiskar, en ny pump och någon växt till sitt akvarium och jag skulle ha en amningskudde och kanske några fiskar. Mamma var så go och betalade min kudde, evigt tacksam! Den är fantastisk! Fiskar blev det inga till mig, men jag frågade massor och kom fram till möjliga anledningar till varför mina små fiskar dör/försvinner. Dom som dör gör det troligen av syrebrist och dom som försvinner blir troligen uppätna av mina gurami's! Dom medföljde ju när jag köpte akvariet och jag har aldrig gillat dem. Så nu ska jag göra mig av med dem. Antingen säljer vi dem på blocket eller så lämnar jag dem till djuraffären. Dom har förlitet utrymme och blir väldigt revirhävdande mot de andra fiskarna.

Hur lång är en månad? Våra månader har ju 30 eller 31 dagar, (borsett från februari jag vet) men man säger ju att en månad är 4 veckor. 1 vecka har 7 dagar, 7x4=28. Så det stämmar ju inte riktigt. Man är gravid i 9 månader, men i 40 veckor, alltså 10 månader. Idag "fyller" Elvin 4 veckor, innebär det då att han är en månad gammal? Eller blir han det först den 19/4? 

Kan inte bestämma mig för vad jag tycker är rätt.

Den här natten var lite snällare mot mig. Elvin var vaken mycket igårkväll och sov faktiskt fram till 3.30 i natt. Sen var det i och för sig svårare att få honom att somna, lyckades slumra till i 30-40 min mellan 5 och 6. Sen var det bara att gå upp. 

Har hunnit städa lite här hemma i alla fall, disken är borta och jag har plockat av en hel del. Har till och med skvätt lite vatten på mina stackars blommor. Tänkte försöka fortsätta nu när han somnat igen. Tänkte låta honom sova en timme ungefär och sen se till att han vaknar. Tänkte ta en kvällspromenad när Andreas kommer hem vid halv 6 och Elvin somnar alltid i vagnen. Sen hoppas jag på att kunna städa i alla fall det ena akvariet. 

För övrigt idag har jag kokat rotfruktssoppa och vart och handlat med skrutten i Babybjörnen för första gången. Det känns i axlarna efteråt, när man burit både barn och matkassar. 

Nä, fortsätta innan min lilla bebis vaknar igen kanske.

För att man ska orka rekommenderas man sova när bebisen sover, men när ska jag då städa, diska, tvätta och göra allt annat som behövs för att hemmet inte ska rasa sönder? Vår bebis kräver väldigt mycket uppmärksamhet och håller sig inte lugnt speciellt länge om man lägger ifrån sig honom. Vi har dessutom 2 akvarium som börjar bli i desperat behov av en rengöring. Dessutom har jag nyköpta akvarieväxter i en hink som skulle behöva flytta till sitt nya hem. Jag vill hinna meed så mycket men vill inte att Elvin sover för mycket på dagarna, för då får inte jag sova på nätterna. Tuff avvägning...

Man vill ju även ut och promenera, men det är ju så tråkigt att gå själv. Idag verkar det i alla fall bli bra väder så jag måste nog ändå ta mig ut. Om min skrutt bara kunde somna så jag kan göra mig i ordning. Han sitter i babysittern, men så fort jag slutar gunga den så vaknar han...

Vår lilla Elvin växer så det knakar. Han ökar med dryga 500g i veckan. Måste medge att jag tycker det är lite mycket, men det är inget att göra åt, han måste ju äta när han är hungrig. Ändå tycker jag inte att han äter mycket och dessutom kräks han ofta så jag förstår inte hur han kan gå upp så mycket. Bättre han går upp för mycket än för lite.

Andreas har varit ledig så idag har vi varit BVC och sen uppe hos Calle, Frida och Ludde på en fika. Myspys! Efter fikan var vi på socialenheten och skrev på faderskapsintyget. Äntligen har Elvin en pappa även på papper. Vi fixade gemensam vårdnad också när vi ändå var där.

Jag har insett att  jag har problem med att amma när jag inte är hemma. Känner mig inte bekväm med att "langa fram patten" och låta honom käka. Det ställer till problem för både honom och mig. Elvin känner av att jag är obekväm och börjar "mojja", han vill inte greppa bröstet och blir frustrerad för att han inte får tag vilket gör mig ännu mer obekväm. Ond cirkel liksom. Jag är ju alltid så fixerad vid vad folk ska tycka och tänka, och jag vet att det finns folk som tycker att man ska amma avskillt. Men med skrikande hungrig bebis så har man inte alltid tid att hitta någonstans där man kan gömma sig. Och om man låter bebisen skrika så har de åsikter om det istället. Är livrädd för att bli konfronterad om jag sätter mig och ammar in public. Var med när Andreas var hos frisören i förra veckan och fick nästan panik när Elvin började gny. Lyckades vagga honom till sömns och fick nästan springa hem. Det här gäller även när jag är hemma hos människor jag känner eller om jag har besök. Enda stället jag känner mig något sånär bekväm är hos mina föräldrar. Vet inte hur jag ska ta mig förbi det här. Antar att det handlar om att jag känner att jag inte behärskar tekniken ordentligt. Ju mer jag tränar desto bättre blir det gissningsvis. Jag måste ju kunna ge honom mat vart jag än är. Jag kan ju inte låsa in mig hemma heller bara för att jag är rädd. Det hjälper inte att jag har en filt över honom heller, den blir bara i vägen. Och när jag litar på den och känner mig halvtrygg så sprattlar han till och filten ramlar ner, han släpper och jag har tutten ute i det fria. 

Hur f*n gör alla andra ammande mammor??!

Idag ska jag och Elvin klara oss utan pappa, det ska nog gå bra. Vet inte riktigt vad jag ska sysselsätta mig med bara. Det kommer bli en omgång Kinect Dance central om Elvin tillåter och kankse en promenad om det blir lite trevligare väder. Sen kan jag nog behöva sova lite, natten var inte helt tipp topp. Skrutten somnade i min famn vid typ 21.30 och gick nästan helt in i "sleepmode" som vi kallar det. När han är i sleepmode så är han oväcklig. Så vi struntade i kvällsmålet och pyamasen och gick och la oss för att se hur det skulle gå. Det gick väl sådär, halv 2 vaknade han och var superhungrig. Vi åt och gick och la oss igen. Kvart i fem vaknade jag av en jätteprutt, upp och på med ny blöja och så sov vi en stund i soffan. Tidigare nätter har gått bättre så vi ska helt enkelt gå och lägga oss senare. Man börjar lära sig i alla fall och det är en bra bit på väg till fungerande rutiner.

Idag är Andreas sista pappadag. Den ska vi spendera med att ta igen oss. Perfekt väder för det, man vill inte sticka näsan utanför dörren. Vi ska sova middag och bara ta det lugnt. Det har varit full rulle hela helgen och vi har i stort sett bara varit hemma för att "sova". I lördags firade vi Andreas låsaspappa och grillade, jag och Elvin var upp till mina föräldrar och fick sommardäck på bilen. Igår var vi åter hos mina föräldrar, men den här gången för att tvätta bilen. Sen att vi satt halva dagen mot bergväggen på baksidan och gottade oss i solen är en annan femma. När bilen var ren åkte vi till Andreas föräldrar och grillade. Man märker på Elvin att det har varit full rulle, han är väldigt kinkig och lättretlig, dessutom har han blivit snorig vilket inte direkt gör saken bättre. Så idag ska vi bara sitta hemma och ha "bakis-söndag". Vi ska bara köra sista racet i tvättstugan först.

Igår kom mitt Dance central till kinect, det ska invigas till fullo idag. Andreas har till och med sagt att han kanske ska prova. Vi hann inte igår för vi åkte och hämtade ut gratis-väskan från libero som kommit till posten och fortsatte vidare till Haninge istället. Underverket skulle visas upp på Andreas jobb och så skulle vi på babyland och hämta ut vår gratis-box från pampers/babyland. Vi skulle köpa vyssan lull tassar, amningskudde och bröstpump. tassarna var slut, kudden och pumpen glömde vi bort. Vi köpte nya växter till akvariet, fiskmat och en tvättkorg. Sen for vi hem till Johnny, Vera, Aeris och det nya tillskottet. Sen fastnade vi där resten av kvällen och fick middag.
Det här fick man i gratis-boxarna,

Var hos läkaren idag ock kollade hur det stod till "där nere" egentligen med tanke på att jag haft så ont. Allt såg fint ut, det hade läkt som det skulle och hon kunde inte hitta några konstigheter. Fick en burk med mig hem och ska lämna ett "morgonprov" för odling så dom kan utesluta allt. Det var bara fortsätta med värktabletter om jag kände att jag behövde.
Men jag mår faktiskt otroligt mycket bättre. Igår var vi till och med ute och promenerade, vi gick till Elvins farmors jobb, min praktikplats, och visade upp honom. Det var väldigt poppis! Klarade att gå och handla och ta mig hem igen också. Idag har jag dock träningsvärk i benen, vilket betyder att jag suttit still alldeles för länge.

Efter läkaren idag träffade vi Elvins farfar en kortis och sen tog vi en repa på Lindex. Handlade 4 par byxor till lill-skrutten och 2 par strumpor. 25% på all baby visade det sig i kassan, tackar tackar!

Elvin sov i egen säng i natt. Jag fick ligga med huvudet i fotändan av vår säng så att jag kunde skaka spjälsängen lite när han vaknade till men det gick förvånansvärt bra. Han somande strax efter 23 och vaknade först vid 02, fick lite mat och en ren blöja och sen sov han igen till 05. Väldigt oroligt dock så jag sov inte så många av de timmarna men ändå. Jag och Andreas fick i alla fall somna tillsammans med armarna om varandra och utan en bebis eller jätte-mage i vägen. Det kändes som om det var år sedan och var väl behövligt!

Nu står det en rotfruktspannkaka i ugnen och efter att den är inmundigats så ska vi kanske ta oss ut på en promenad till. Lite beroende på om Elvin sover eller ej, han har sovit alldeles för mycket idag så det kan bli svårt att få honom till ro inatt.

Idag kommer "mina" tjejor hit till lilla avlägsna Nynäs! Saknat i massor har jag gjort. Hoppas dom inte blir för avskräckta. Trist nog så är det ju skitväder så dom får ju inte se vår lilla stad från sin bästa sida. Det får gå ändå, jag har ju en liten solstråle här hemma. Vi ska prata skolarbete är det tänkt, men jag känner lite på mig att en viss liten skrutt-unge kommer sno en del av vår uppmärksamhet. Andreas får väl i värsta fall ta en promenad med honom. 

Natten har varit som alla andra, jag har inte sovit alls. Elvin ligger och gnyr och grymtar samtidigt som han viftar med armarna och sparkas. Nästan så att man längtar tillbaka till när man var gravid, då sov man i alla fall om än obekvämt. Det är nog snart dags för egen säng på riktigt. Måste träna honom på dagarna så kanske det tillslut går på nätterna också. Han får inte lära sig att man bara kan somna i mammas/pappas famn och bli vaggad till sömns, det ska börjas i tid.

Det här med att stå upp börjar bli bättre. Även om det fortfarande gör ont så är det mer obehagligt och man längtar efter att sätta sig. Jag är ju så feg också och vågar inte riktigt prova att stå upp längre stunder heller. Idag följde jag i alla fall med ner i tvättstugan. Jag satt ner och vek tvätten men jag tog mig dit och upp till lägenheten igen utan att det gjorde allt för ont. Men jag kommer låta läkaren titta på det hela på tisdag för ett utlåtande även om det blivit sååå mycket bättre den här veckan.

Städa lite kanske?!

Lill-fisen ligger och sover i min famn, Andreas spelar tv-spel med sin syster och jag sitter som vanligt i soffan och gör ingenting. Börjar ledsna på att uppdatera facebook. Är så uttråkad att jag inte ens har lust att göra något! Försökte mig på att nätshoppa, men kändes bara som slöseri med pengar eftersom jag inte kan ha min vanliga storlek än och hoppas bli av med alla gravidkilon inom en snar framtid. Hittills har jag gått ner mer än 1 kilo om dagen sen förlossningen och jag hoppas det kommer fortsätta så, men jag misstänker att jag kommer få kämpa lite mer för dom sista. Så fort jag kan komma ut och röra på mig lär det nog rulla på. Just nu är magen som en lös bulldeg, den ska bort!! Sen kan vi shoppa.

Enda gången man är glad över att det kliar i underlivet måste ju vara när man har stygn som läker. Idag är det nog bara stygnen som ömmar, resten har nästan gett med sig. Förhoppningsvis så kan jag promenera efter helgen!

Sitter och letar efter en begagnad Stokke Tripp trapp stol, dom ligger på 1800 kr nya och jag tycker det är lite blodigt, men hittar jag ingen fräsch så kommer det bli en ny ändå så småning om. Den räcker ju så länge!