Jag har insett att  jag har problem med att amma när jag inte är hemma. Känner mig inte bekväm med att "langa fram patten" och låta honom käka. Det ställer till problem för både honom och mig. Elvin känner av att jag är obekväm och börjar "mojja", han vill inte greppa bröstet och blir frustrerad för att han inte får tag vilket gör mig ännu mer obekväm. Ond cirkel liksom. Jag är ju alltid så fixerad vid vad folk ska tycka och tänka, och jag vet att det finns folk som tycker att man ska amma avskillt. Men med skrikande hungrig bebis så har man inte alltid tid att hitta någonstans där man kan gömma sig. Och om man låter bebisen skrika så har de åsikter om det istället. Är livrädd för att bli konfronterad om jag sätter mig och ammar in public. Var med när Andreas var hos frisören i förra veckan och fick nästan panik när Elvin började gny. Lyckades vagga honom till sömns och fick nästan springa hem. Det här gäller även när jag är hemma hos människor jag känner eller om jag har besök. Enda stället jag känner mig något sånär bekväm är hos mina föräldrar. Vet inte hur jag ska ta mig förbi det här. Antar att det handlar om att jag känner att jag inte behärskar tekniken ordentligt. Ju mer jag tränar desto bättre blir det gissningsvis. Jag måste ju kunna ge honom mat vart jag än är. Jag kan ju inte låsa in mig hemma heller bara för att jag är rädd. Det hjälper inte att jag har en filt över honom heller, den blir bara i vägen. Och när jag litar på den och känner mig halvtrygg så sprattlar han till och filten ramlar ner, han släpper och jag har tutten ute i det fria. 

Hur f*n gör alla andra ammande mammor??!