Nu vet de som borde för tillfället och det börjar bli dags att tillkännage den här bloggen. Ringde farmor, mormor och morfar i helgen och berättade. Bara Andreas pappa kvar och förhoppningsvis så blir det av i helgen, om han nu tar sig tid.

Eventuellt illamående i början av graviditeten har för de flesta kvinnor upphört helt, vissa känner dock av illamåendet under hela graviditeten. Från och med nu kommer livmodern att växa i en i en jämn och märkbar takt. Risken för missfall har minskat med ca 65 % när man kommit in i vecka 13 och den första tredjedelen av graviditeten är tillända. 

Barnet är nu 11 veckor gammalt och ca 65-78mm långt från huvud till stjärt. Det är färdigbildat i den mån att barnet nu bara ska växa och mogna, tills att det kan överleva utanför sin mammas kropp. Inälvorna har nu börjat förflytta sig längre in i kroppen. Bukspottskörteln börjar producera insulin och levern börjar utsöndra galla. Barnets hals är färdigbildad och redan tillräckligt stark för att barnet ska kunna röra på huvudet. Ögonen flyttar sig till sitt läge på framsidan av huvudet och även öronen intar sin normala position. Det finns forskning som tyder på att barnet börjar uppfatta ljud nu. Öronen är färdigutvecklade först i v.24 men man tror att fostret hör med hjälp av receptorer i huden som tar upp vibrationer.

Sista veckan i skräcken. Lugnet kommer få en helt annan betydelse när jag går in i v.13.

Ditt barn är ca 60mm långt från huvud till stjärt och vikten är omkring 18g. Barnets huvud blir rundare i formen och hon eller han ser mer och mer ut som ett människobarn från topp till tå. De inre organen fortsätter att utvecklas, speciellt hjärnan. Fingrar och tår har delat på sig och skelettet blir allt hårdare. Könsorganen börjar formas i enlighet med fostrets kön. 

Hypofysen som sitter på hjärnans undersida, börjar producera hormoner och stämbanden börjar bildas. Barnet rör sig alltmer i livmodern och kan le, rynka pannan och suga på tummen. Matsmältningssystemet klarar nu att tillgodogöra sig glukos (socker) och navelsträngen transporterar näring och avfallsprodukter mellan moderkakan och barnet.

Jag märker av förändringarna med mig. Såg just en film som fick min puls att gå upp och med en gång så blev jag ansträngd och andfådd. Undra hur det här ska gå egentligen, om jag blir slut av så lite nu hur ska det då bli längre fram? I och för sig så är ju min kropp i en invänjningsfas  för tillfället. Det är mycket som händer på samma gång och en massa hormoner forsar runt. Det borde bli bättre om någon vecka när kroppen har vant sig.

Läser boken "På smällen" för tillfället och har nu kommit till klädeskapitlet. Känner att jag börjar få lite ångest av allt det här. Det är mycket som ska hända med mig de kommande. Vet på allvar inte hur jag ska ha råd att köpa alla dessa kläder jag kommer behöva. Ser framför mig hur "elefantig" jag kommer bli och hur dåligt jag kommer må av det. Andreas har redan börjat kalla mig för Barbamamma och då har det bara gått 10 veckor än så länge. Vad kommer öknamnet vara om 10 veckor? Om 20?

Jag hade min första förlossningsdröm i natt. Den var riktigt obehaglig. Åkte till MVC för en rutin koll, och helt plötsligt säger barnmorskan "Jaha då var det dags då" Dags för vadd tänkte jag och sen satte förlossningen igång. Jag hade ju inte ens fått mage än! Ut kom det en Andreas, då menar jag inte att bebisen var lik utan jag menar att jag födde min nästan 2 meter långa, vuxna sambo. Inte hade jag någon barnstol att ta hem honom i bilen med och inte heller stod det någon barnvagn och väntade. Riktigt obehagligt med den där paniken. Man ska ju tydligen drömma mer och kraftigare som gravid så jag antar att det här bara är början.

Jag vet inte om jag egentligen har fattat det än men jag ska faktiskt ha barn i mars. Det växer liksom en liten människa i min mage! Helt otroligt!

I helgen erkände vi vår synd för Andreas föräldrar. Vi hade tagit bilen för att kunna skylla på den, men så serverades det en liten fördrink innan resten av gästerna kom och "den var ju så liten att alkoholen skulle gå ur kroppen innan vi skulle köra hem". Då var det bara att köra på. Vi behövde inte säga så mycket utan vi gav hans Mamma halsbandet vi köpt och det räckte. Det blev lite glädjetårar och grattis och skålar. Det var skönt att det bara var svärföräldrarna där just då. Sen visade hon stolt upp halsbandet när resten av folket kom. Det gick bra helt enkelt. Jag tror min svägerska blev lite chockad och, jag vet inte, kanske besviken. Dom gick väldigt tidigt i alla fall och hon sa inte speciellt mycket under hela kvällen.

Eventuellt illamående brukar nu avta i frekvens. Blodmängden i din kropp ökar och kommer och kommer att göra det till och med den 30 veckan. Dina händer och fötter kan kännas varmare, på grund av att du har mer blod som cirkulerar. 

Kroppen behöver extra mycket vätska och du kan känna dig törstigare än normalt. I denna vecka har du normalt gått upp ca 1kg, men kvinnor som lidit av illamående kan istället ha gått ned i vikt fram till nu. 

Omkring v.11 är det möjligt att utföra en chorionbiopsi, en test där ärftliga sjukdomar och kromosom rubbningar kan upptäckas. På grund av missfallsrisken är dock fostervattensprov en vanligare metod. 

Ditt barn är 44-60mm långt från huvud till stjärt. Könsorganen började ta form i vecka 10 och utvecklas nu, men än går inte att se vilket kön barnet har. Nu har barnets alla viktiga organ bildats och eftersom de inte kommer att förändras annat än att de växer, är risken för medfödda missbildningar och sjukdomar liten efter denna veckas utgång. Även risken för påverkan av infektioner och vissa läkemedel minskar. I slutet av veckan är barnet dubbelt så långt jämfört med förra veckan och huvudet är ungefär hälften så stort som resten av kroppen. Under ögonlocken börjar irisarna att bildas, de kommer så småningom att skydda ögonen från att släppa in för mycket ljus. Öronen fortsätter att utvecklas. Barnet kan nu gäspa, suga och svälja. Små finesser som hårstrån och naglar börjar dyka upp. Hjärtat pumpar blod till kroppens nu fungerande organ, inklusive navelsträngen som transporterar blod till moderkakan.

Denna bekanta jag pratat en del om sedan missfallet fick sin bebis igår! Nu kan jag faktiskt vara glad för hennes/deras skull, nu när jag själv väntar smått. Det har varit riktigt svårt att glädjas för andra under min egen bitterhet. Det ska det bli ändring på nu.

Livmodern är av en apelsins storlek och fortfarande dold i bäckenet. Vanligtvis är det dags att börja använda en bra stödjande BH. Hittar du en som passar riktigt bra och den dessutom går att justera i omfånget kanske du kan klara dig med den under hela graviditeten. 

Kanske märker du att du blir upprörd och irriterad på saker som du inte skulle bry dig om i vanliga fall. Det beror på graviditetshormonerna, och humöret kan försämras ytterligare på grund av naturlig oro över graviditet och stundande moderskap. 

Moderkakan börjar producera progesteron. Processen är klar i slutet av vecka 14 och då är moderkakan klar för att överta gulkroppens funktion. Barnet är åtta veckor gammalt och 31-42mm långt från huvud till stjärt. Ditt barn är nu inte ett embryo längre utan ett foster. Huvudet ser fortfarande för stort ut för kroppen, ögon och näsa ör tydligt urskiljbara. Tjugo pyttesmå tandanlag bildas nu i tandköttet. Barnets vrister och handleder har bildats och det går att skönja fingrar och tår. De flesta lederna har bildats, nervsystemet fungerar och många inre organ fungerar. Lungorna fortsätter att utvecklas, och i bukhålan växer inälvor och mage till sig. Njurarna förflyttar sig till sin rätta plats i övre delen av bukhålan. Hjärtat är i princip helt färdigbildat.

Inskrivningen avklarad, BF 14 Mars. Det gick mycket fortare den här gången, vi var klara på 50 minuter istället för de 1½ timme dom räknar med. Alla prover såg bra ut, blodtryck 126/70, blodsocker 7,0 och blodvärde 133. Ingen som helst aning om vad det innebär men hon sa att det var bra. Hon skulle även kolla hur blodvärdedepåerna såg ut och återkomma. Däremot så försökte min blodåder smita när hon stack mig så nu är jag jätte öm och kommer troligen få ett snyggt blåmärke. Vi fick en ny liten bok, hon brukade ge den till omföderskor men eftersom jag redan har den första tyckte hon att jag kunde få den här med. Hon skickade iväg för kallelse till UL någon gång i oktober och nästa gång vi ska till MVC blir i november. Nu är det bara att vänta, har några nervösa veckor kvar innan alla symtom försvinner och jag kommer känna mig mindre gravid än jag redan gör.

Imorgon är det inskrivning, inte så spännande men jag är fortfarande full av förväntan. Det ska bli kul att få komma dit igen och jag ska njuta av varje minut. Jag blkir glad varje gång jag tänker på att det finns en liten rackare där inne.

Ringde MVC igår och som tur var så var det Maria som svarade. Det var hon som var min barnmorska förra gången (den korta tiden jag hade en) och som ska vara min nu (om det nu blir aktuellt) Redan när hon svarade blev jag lugnare. Hon förstod att jag var orolig och bokade in ett VUL redan på torsdag. Hade gärna kommit tidigare men jag jobbar ju så det här var första tiden som gick. Redan halv 9 ska jag (vi) vara där. Jag är så fruktansvärt nervös! Galet helt uppåt väggarna nervös! Jag trodde man skulle vara upprymd när man ska på ultraljud, inte det minsta upprymdhet finns hos mig. Jag vet inte hur jag ska tackla allt på torsdag, vilket besked det än blir. Är fostret dött behöver jag ju inte oro mig mer, men däremot så får jag ingen bebis och måste hoppa på "försöka-tåget" igen. Jag vill helst ha en bebis så jag skulle bli glad om jag fick oroa mig i några månader till.

Blödningen verkar ha slutat. Ska ringa MVC i morgon tänkte jag och höra om jag kan få ett VUL i slutet på veckan eller i samband med min tid den 10/8. Vill lugna sinnet, även Andreas vill ha det svart på vitt att det inte är något fel. Bara det gör mig mer orolig, han är ju den som ska intala mig att allt är bra. Om han inte är säker hur ska då jag vara det?