Nu har det gått för långt faktiskt. Igår bad Andreas mig att be min pappa om hjälp så att vi blir klara någon gång. Hans pappa har varken dykt upp eller hört av sig sen i lördags. Andreas tycker inte det spelade någon roll vem som är utbildad till vad och vem som kan vad, han är bara stressad och vill ha allt klart. Om 2½ vecka fyller han år och då ska allt vara klart. Just nu känns det som om vi är långt ifrån att fixa det. Jag kanske måste ställa ultimatum på honom, "det som inte är bort härifrån den 4/2 kommer stå på trottoaren". Får man göra så? Andreas pappa har ju sagt att han ska ha allt som vi har slitit ut. Men han flyttar inte ut det ur lägenheten utan det bara står här och är i vägen. Nästa helg vill jag börja städa eftersom vi har byggdamm överallt, det kommer ju ta ett tag innan man blir av med allt. och dessutom så har vi en massa födelsedagar och sånt som ska firas den närmaste tiden samt att man ska arbeta. Och i och med att vi har katterna så måste man ta allt på en gång annars är det ogjort arbete. Det kommer bli ordentligt stressigt framöver. Inte bra för bebis...