En fruktansvärt sliten Sara är äntligen på väg hem. Jag lämnade återbud till intervjun, kände ute att företaget var relevant för vad jag vill arbeta med och jag skulle ha missat en väldigt viktig lektion. Det kändes helt enkelt inte bra. Det ringde istället ett annat företag 30 sekunder efter att jag mejlat återbudet och erbjöd mig en praktikplats till 100% och eventuellt anställning därefter beroende på hur samarbetet fungerar och situationen ser ut. Jag var ärlig och sa att jag har en annan intervju på fredag så vi skulle höras efter den. Det måste ju ändå ha vart ödet, eller? Kvinnlig intuition kanske? Gå från en irrelevant tjänst i stockholm jag egentligen inte vill ha, till en praktik på ett relevant företag i Haninge. Känner mig nöjd! Jag har lovat Andreas att gå på intervjun på torsdag och i alla fall se vad det är. Men förhoppningarna ligger fortfarande på fredagens intervju. Ska göra lite efterforskningar på dom som ringde idag under dagen imorgon så ska jag förhoppningsvis kunna fatta ett beslut till helgen. Då är det bara den trasiga bilen kvar. Ja, och 2 tentor, inlämningsarbetet och själva anställningen förstås. Men jag mår väldigt mycket bättre nu än jag gjorde i morse! Känner mig säkrare på mig själv helt plötsligt liksom. Men bara lite...