Som säkert ingen missat så var det alla hjärtans dag igår. Själv spenderade jag HELA dagen i skolan, åt middag ensam medan resten av kvällsklassen satt vid ett annat bord, mitt dög tydligen inte, och mådde mest dåligt hela dagen. Men jag kom hem tillslut till tända ljus, vin och en film med Andreas. Försöker förtränga att jag inte fick se min son alls igår, inte pussa, krama, sniffa, ingenting. Tisdagar är tunga dagar.
Det jag skulle komma till är att jag verkligen stör mig på allt klagande över denna dag! Visst ska man älska varandra varje dag och visa det lika ofta. Men det är långt ifrån alla som har det så. Jag själv är en VÄLDIGT romantiskt lagd person medan Andreas är raka motsatsen. Varför kan jag då inte bara få EN dag om året då jag kan förvänta mig att min älskling gör något lite extra för mig, och självklart jag lite extra för honom?
Och till alla dom som mot sin vilja lever utan någon vid sin sida, jag förstår att det är extra jobbigt just denna dag och jag håller med om att hysterin är extrem. Jag blir också avundsjuk på alla par som gullar och ger/får blommor till/av varandra, för så har inte jag det heller trots parrelation. Men jag tänker inte haka upp mig, jag tänker i alla fall njuta av min alla hjärtans dag. Om jag så ska spendera den ensam och övergiven i skolan!
Så jag vill bra ge ett (lite försenat) tankehjärta till alla dom som vill ha ett av mig!
Kramar