Det där känns igen.

Jag och kalle har bestämt att en dag i veckan får någon av oss sovmorgon. Så nu kör vi att kalle får sovmorgon på lördag och jag på söndagen.

Tvätt osv tar jag hand om automatiskt, men nu sa jag till att jag orkar inte, egentligen. Att vara hemma med barn är inte en dans på rosor....detta fick dock kalle uppleva när han var hemma med oss 2 1/2 månad så han förstår när jag säger ifrån.



Men som sagt, bestäm att du får sovmornar på lördagar t.ex. Att ni tar tvätten varannan gång osv. Hoppas det blir bra! Kram!

Du är inte ensam! Känner precis som du. Visst älskar man sin sambo och sina barn men man blir ju rätt less och sömnbrist leder oundvikligt till kort stubin och dåligt tålamod. Skäll lite på honom så hjälper det väl i 2-3 dagar... =)

Även jag känner igen detta. Var så för mig för 25 år sedan också. Tyvärr har inte jag varit så duktig på att sätta ner foten och säga ifrån så jag dras med mycket av detta fortfarande. Dock kan jag ta sovmorgon ibland. (när jag vill sova vill inte gubben) Önskade att jag kunde underlätta lite. Tyvärr är ju Elvin inte riktigt självgående ännu så att han kan sova över men så fort han är det lovar jag att jag ska ta han så att även du kan få dina sovmornar. Älskar dig kram

Varför säger du inte detta till honom istället för att skriva det i din blogg? Berätta hur du känner och mår och säg att du också måste få vila från allt du gör varje dag. Att han faktiskt också är förälder och har ett ansvar för ert gemensamma barn.

Var inte så mesig, du har ju faktiskt rätt att få ryta ifrån i sånna här situationer.

Skönt att vi är fler, så att man inte sitter helt ensam i sina tankar... Hatar att vakna 6 på en lör/sön av att barnen kvittrar och sambon ligger kvar i djup dvala utan reaktion så att man måste bli arg och väcka denne och sen då efter massa tjat och en kvart senare när denne masar sig upp och är sur, få tillstånd att ligga kvar. Vem kan somna om när man både har blivit arg och osams? Äh. Vi kvinnor är ena kämpar! Klarar förhållandet av småbarnstiden klarar man allt. Vi får peppa varandra! STOR KRAM!

Hejar på dig Sara! Du är ju inte ensamstående bara för att du är mammaledig.

Att vara föräldraledig innebär inte (i alla fall i mina öron) per automatik att man är så illa tvungen att ta hand om hela hemmet, alltid, själv! FÖRÄLDRAledig - var kom ensamrätten om disk och tvätt in i det hela?

Nu har ju inte jag barn, men om jag skulle skaffa det skulle jag ju göra det för att vilja vara mamma. Vilket innebär att jag är villig att ta det ansvaret och allt vad det innebär. Detsamma om man väljer att bli pappa.



Du får säga till om du vill ha hjälp på något sätt någon gång. Vet inte riktigt hur jag kan underlätta - men om du kommer på något, pip till! :)