Hittills har dagen varit ett helvete. Jag är glad att Elvin sover för jag ligger bara på soffan och gråter. Känns som om någon hänger i mitt underliv och försöker dra bort det. Vill försöka ge det helgen på sig och har det inte gett med sig så får jag ringa MVC och be om en undersökning. Tvättstugan har vi också, men Andreas får tyvärr ta den själv. Jag var med ner en gång men kunde inte stå så jag var inte till så mycket hjälp. Just nu ligger jag med en vetekudde mellan låren i hopp om att det ska lindra något. Försöker avvänja mig från alvedonen men det är för tillfället omöjligt. Känns inte som någon höjdare att Andreas pappa ska komma på besök när man har så ont. Det känns nästan som om det är en bebis till på väg.