2011-07-27 kl 08:52:03
Vi hade i alla fall tur ett tag
Jag vet inte om jag nämnt att vi har svårt med Elvins sömn. Vi har saknat allt vad rutiner heter och bara blivit irriterade när han blivit övertrött, för det är något vår son verkligen kan. Övertrötthetens mästare. Vi har misstänkt att han inte vill sova helt enkelt. Han är så trött att ögonen går i kors och han kämpar för att hålla dem uppe, men ändå ger han inte efter. Det tar alltid runt en timme att få honom att sova, varesig det är natt eller dag. Jag läste att man skulle lägga bebisar innan dom blev trötta för att undvika övertröttheten, så vi bestämde oss för att sätta ett cirka-schema som vi skulle följa på ett ungefär.
7.00 Vakna för dagen
8.00 Äta
8.00 - 10.00 Sova
10.00 - 12.00 Vaken och leka
12.00 Äta
12.00 - 14.00 Sova
14.00 - 16.00 Vaken och leka
16.00 Äta
16.00 - 18.00 Sova
18.00 - 20.00 Vaken och leka
20.00 Sova för natten
Och det funkade jätte bra! Han vaknade en gång per natt och åt och alltid runt 4-5. Det följde hans mönster klockrent, men en förskjutning på en halvtimme hit eller dit. Vi behövde bara lägga honom i sängen så sov han på 5 minuter. Han vaknade glad och utvilad och var glad fram till nästa sovpass. Vi hade en jätte glad bebis! I några dagar...
Nu har det flippat ut igen. Han har blivit extremt svårnattad, vi bråkar i nästan en timme varje gång innan han ger med sig, trotts att han inte är trött när vi lägger honom. Han vill inte sova! Dessutom har han börjat vakna varannan timme på natten också. Vilket resulterar i att jag är snortrött och inte har tålamod att knöla så här på dagarna. Nu är ju dessutom Andreas bortrest så jag är alldeles själv med detta. Jag börjar tappa modet och känner mig som en väldigt dålig förälder. Vi försökte prata med vår sköterska på BVC om det, men hon bara föste bort det och sa att han kommer byta rutiner flera gånger. Det har gått så långt att jag känner mig isolerad. Vi kommer ju aldrig ut eftersom han då inte vill sova alls. Jag räknar minuterna till Andreas kommer hem. Dock vet jag att han kommer vara tröttare än vad jag är när han kommer hem och kommer inte kunna avlasta mig heller. Alla säger att man ska sova när bebisen sover och släppa alla måsten men vissa saker MÅSTE man faktiskt göra, som att äta och duscha. Vi ska även ha namngivning om 2 (!) veckor som inte är planerad. Jag har ingen aning om vad vi ska göra och hela den planeringen faller på mig av någon anledning.
Jag visste att man skulle vara trött som förälder men inte att man känna sig hopplös.....
Nu har det flippat ut igen. Han har blivit extremt svårnattad, vi bråkar i nästan en timme varje gång innan han ger med sig, trotts att han inte är trött när vi lägger honom. Han vill inte sova! Dessutom har han börjat vakna varannan timme på natten också. Vilket resulterar i att jag är snortrött och inte har tålamod att knöla så här på dagarna. Nu är ju dessutom Andreas bortrest så jag är alldeles själv med detta. Jag börjar tappa modet och känner mig som en väldigt dålig förälder. Vi försökte prata med vår sköterska på BVC om det, men hon bara föste bort det och sa att han kommer byta rutiner flera gånger. Det har gått så långt att jag känner mig isolerad. Vi kommer ju aldrig ut eftersom han då inte vill sova alls. Jag räknar minuterna till Andreas kommer hem. Dock vet jag att han kommer vara tröttare än vad jag är när han kommer hem och kommer inte kunna avlasta mig heller. Alla säger att man ska sova när bebisen sover och släppa alla måsten men vissa saker MÅSTE man faktiskt göra, som att äta och duscha. Vi ska även ha namngivning om 2 (!) veckor som inte är planerad. Jag har ingen aning om vad vi ska göra och hela den planeringen faller på mig av någon anledning.
Jag visste att man skulle vara trött som förälder men inte att man känna sig hopplös.....
Kommentarer
Postat av: Elin
Ja, hörde något om det stället! Ska kollas upp :)
Trackback
