Något som däremot fortfarande inte funkar är nattningen. Vi får inte alls till det och jag känner mig så värdelös! Han verkar inte vilja ha några rutiner och vill definitivt inte sova. Ända sättet att få honom att somna på är att amma honom till sömns vilket jag inte alls gillar. Det betyder ju liksom att Andreas aldrig kan natta... BVC gav oss rådet att låta honom skrika, men jag har ingen lust. Vi har provat det ett par gånger och har verkligen försökt vara konsekventa, men det fortsätter ta någonstans mellan 45-60 minuter. Och även om det inte är skadligt för dom små att gråta så kan det ju inte vara speciellt kul. Han blir ju helt hysterisk! Det är så att han blir alldeles röd, ,rösten skär sig och han kippar efter luft. Det känns som plågeri, även om jag är där så är han så ledsen! Några tips? Hur får jag honom att inte ammas till sömns?

Våra dagar börjar ofta väldigt bra, vi vaknar och är glada. Efter ca 1-1½ timme är det dags att sova igen och då sover vi oftast ca 2 timmar. Sen är vi vakna ca 2 timmar och sedan börjar det spåra ur. Han somnar men vaknar ganska fort igen, som en powernap. Vilket gör att han är toktrött igen efter en liten stund och ju längre dagen går desto värre blir det. När vi sen väl kommer till kvällen så är det kaos! Suck! Jag vill bara förstå vad vi gör för fel och få hjälp att få det att fungera. Supernanny nästa? Blä blä blä....