Nä det är inte över än. Det är fortfarande kvar i mig. Läkaren som jag träffade i södertälje sa att det fortfarande fanns en chans att fostret kunde komma i kapp utvecklingsmässigt så nu vet jag inte vilket ben jag ska stå på. Jag var förberedd på att slippa allt det här och så vänds allt upp och ner. Vi bokade en ny tid där den 28 så nu ska jag gå över jul och allt och bara oroa mig. Ringde MVC på vägen hem och pratade med Maria (barnmorskan), Hon tyckte att jag skulle komma på tiden till läkaren här i nynäs som vi bokade in igår. Så på tisdag ska jag tillbaka på ytterligare en kontroll. Har det inte vuxit något då så vill jag nog bara bli av med det. Julen har ju skitit sig hur som hellst. Dessutom var läkaren i södertälje manlig, vilket kändes otroligt fel. Kände mig besudlad och väldigt illa till mods under hela undersökningen. Andreas tyckte vi skulle åka till SÖS istället nästa gång. Jag vill egentligen inte vara någon annanstans än här hemma i nynäs, jag trivs så med alla och känner mig trygg. Det är jobbigt att slussas runt mellan olika läkare. Önskar att det var tisdag redan imorgon så att jag slipper allt det här! Det känns på något sätt som om jag förtjänar det här. Att jag har orsakat det. Jag har ju inte direkt varit följd av tur så varför skulle det gå som jag ville den här gången.