Känslorna är helt upp och ner numera. Om jag hade fyllt år i December så hade jag tyckt att det var taskigt planerat av mina föräldrar! Känner mig självisk som planerar in en bebis så nära jul. Visst det behöver inte bli något den här gången heller men man vet ju aldrig. Slits i stycken av att vilja, inte vilja, hoppas och inte hoppas. Att det ska vara så förbannat svårt. Dessutom så börjar jag trivas väldigt i klassen och det känns lite tragiskt att kanske behöva hoppa av. Allt är bara olägligt just nu och jag hoppas att mina hjärnceller kan komma fram till en lösning snart!