Det finns en tjej i min bekantskapskrets som blev gravid ungefär samtidigt som jag. Hennes bebis ville dock hålla sig kvar till skillnad från min. Jag är jätte glad för hennes skull självklart men lite bitter är jag. Hon har i alla fall ordentlig mage nu och det gör faktiskt riktigt ont i mig. Jag hade också kunnat vara där om jag haft tur.Men nu hade jag inte det. Inte den här gången. Dessutom har det gått över 100 dagar sedan missfallet. Känns helt overkligt. Det ligger så färskt i minnet fortfarande att jag börjar tro att det aldrig kommer försvinna.