Vaknade av en fruktansvärd mensvärk imorse. Hela mitt sinne förflyttade sig tillbaka till missfallet. Det var samma känsla. Hela tjejmagen kämpade och spände, jag höll på att kräkas. Nu vet jag i alla fall att blödningen var början till mensen. Nästa månad kommer jag ÄL-testa ialla fall. Pratade med Andreas om det häromdagen och han var helt med på det. Jag börjar ju bli orolig över om jag överhuvudtaget har någon ägglossning, För någon månad sen kände jag ju av den och hade ÄL-flytningar men efter det har det inte vart någon ting. Känns ju dumt att försöka om det ändå inte kommer funka. Så den här månaden kommer jag kissa på stickor och får jag inget utslag så får jag söka hjälp. Roligt nog så borde ägglossningen ligga runt midsommar, så har vi tur så kanske vi får en liten midsommarbebis.
Tänk att jag var så orolig över att behöva ligga på förlossningen runt jul och nu så kommer det tidigast bli i mars. Det blir verkligen aldrig som man planerar.