Tisdag 6/7 (MA+191)

Blödningen verkar ha slutat. Trotts att det gör mig glad och mindre orolig så vågar jag ändå inte hoppas något. Känner inte av något annat så jag tror inget än så länge. Har lovat Andreas att inte vara så pesimistisk så ska han vara lite extra optimistisk.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0