Babyboom i mars! Känner nu 3 till som ska ha i mars. Nästan rädd att man inte kommer få plats när det väl är dags. Nä inte riktigt så illa är det men jag inser att man hamnar längre och längre in i dimman. Man faller bort bland alla andra. Jag är väll lite egocentrisk på så sätt. Och nu när jag själv är gravid kan jag ju faktiskt vara glad för andras skull på riktigt. Vi har väll satt oss lite på pottan själva också genom att inte säga något. Nu blir vi liksom "jasså ni också" även om vi skulle vara beräknade först, om någon förstår vad jag menar. Vet inte hur länge vi kommer vänta innan vi "outar" oss, om det blir efter UL eller vad vi gör. Kan ju vara bra att vara säker på sin sak innan man skriker ut det. Vi vet ju fortfarande inte fullt ut om bebisen mår bra och är som den ska fast att magen verkar växa.