Det står rätt still just nu. Alkohol inmundigades på julafton och därför kom inte vår snickare, tillika Andreas far, hit igår. Pappa var här och spacklade samt slipade väggen, satte upp väv och skruvade ihop alla överskåp. Nu är han på väg hit igen för att sätta upp lite väv till och dra all el som ska fixas.

Jag vill bara få det här klart. Vi behöver an slagborr, pappa har en men den behöver han i jobbet. Andreas pappa har en, men den vet han inte vart den är. Pappa jobbar på måndag och kan med andra ord inte låna ut sin så det lär inte komma upp några skåp då heller. Diskbänken står fortfarande lutad mot väggen så vi har inget vatten och det står saker överallt. Jag blir så förbannat frustrerad över att inte kunna göra något själv! Jag vill bara gråta och rymma hemifrån ett tag. Men om jag gör det kommer det hända ännu mindre. Jag har blivit som någon pådrivare som ingen lyssnar på. Vad jag än säger så ignoreras det.

Vi ska flytta på spis och fläkt så vi måste dra om rören till skorstenen, Sotaren har sagt hur han vill ha det, gör vi så kommer vi få en lös list i taket. Andreas pappa vill undvika den lösa listen och göra på ett annat sätt. ett sätt som sotaren inte godkänt. Det nervösa sammanbrottet är nära. Rörmokaren, tillika en "polare" till Andreas pappa, har fortfarande inte varit här och kollat hur han ska göra och vad han behöver för att göra det för att flytta diskbänken. 

Det är mycket som hänger på att en viss person tar sitt ansvar och gör klart vad han tagit på sig. Men det verkar inte hända den närmsta tiden.

Andreas blir arg när han inte förstår vad jag menar, vilket gör mig irriterad och så bråkar vi. Han jobbar hela tiden och är galet trött vilket gör honom grinig, vilket han inte inser själv vilket gör mig irriterad vilket gör att vi bråkar. Vi har inte ens en dag i veckan tillsammans och all tid han inte är på jobbet så bråkar vi.

Vilken fantastisk jul vi har haft!

Har du orkat ner hit så förlåt återigen för gnället...