Tyvärr kom paniken i morse. Första toabesöket för dagen och pappret blir rosa. Trodde allt var över igen. Tankarna började snurra i huvudet, Sparkade han igår kväll som han brukar? Nä, jag kan inte komma på att jag känt något igår kväll. Har jag känt något nu på morgonen? Nä inte vad jag kan komma på där heller. Har jag inte lite ont också? jo, jag tror nog det. FAN FAN FAN!! Rusar tillbaka till Andreas som är lugn som en filbunke, talar om för mig att jag inte gjort något som kunde ha skadat den lille. Då kom sparkarna igång också. Andreas kunde känna dom så de var ordentliga.
Kunde inte koncentrera mig på luciatåget eller få ner pulsen på hela morgonen. Andra toabesöket verkar allt okej, ringer BM ändå för att vara säker. Hon trodde inte att det var någon fara, troligen en slemhinna/blodkärl som brustit bara, fortsatte det eller blev värre skulle jag åka iväg akut och kolla upp det. 

Resten av dagen har varit lugn, Han har sparkat precis som han brukar och det har inte varit några mer oroligheter. Inget sånt där skit mer nu, Tack!