Jag börjar märka av hur mycket Andreas längtar nu. Han för det på tal och nämner det titt som tätt. Det kan ju även vara så att han bara vill ha sex men det tror jag faktiskt inte. Det börjar dra ihop sig till ÄL nu i alla fall, vilken dag som helst nu.

Nu har samma släkting som ska få barn nu även tillkännagett att dom har gift sig. Tog mod till mig och grattade dem nu. Har inte velat för att det blir så verkligt då. Det gör ont och är tufft just nu. Mensen är över och jag ska börja ÄL-testa snart igen. Håll tummarn för oss att det tar sig den här gången. Önskar så att jag får ett plus innan 10 juli!

Det är verkligen något riktigt vajsigt med mensen den här månaden! Visst att den varit konstig efter missfallet men inte på det här sättet.

Jag är så trött på alla UL-bilder som profilbilder på facebook. Jag förstår verkligen att man är stolt som ska bli förälder och att man har sitt barn som bild när man blivit förälder. Men för mig och andra i min situation är det otroligt jobbigt att se dessa bilder. De påminner om vad som kunde ha varit och vad som inte längre är.

Igår fick jag hopp om att jag kanske var gravid den här gången, men imorse när jag vaknade hade det hoppet omvandlats till panik. Jag vill inte att det ska vara något den här gången!. Blödningarna är de samma som vid förra graviditeten och den slutade ju katastrofalt. Dessutom har jag inte haft några andra symtom. Jag vill har en sån där mördar graviditet med okontrollerbara kräkningar och tuttar som ingen får röra. Så där låg jag och oroade mig och pratade med Andreas om hur jag kände och han förstod vad jag menade. Oron släppte dock när jag gick upp på toa och insåg att jag inte behövde vara orolig över att vara gravid längre. Så nu hoppar vi upp i sadeln igen, om någon vecka är det dags att leka kanin igen!

Nu är det nog dags för mens tror jag. Det känns så. Värken har börjat komma smygandes och humöret vänder varannan sekund. Ytterligare en bekant har tillkännagett att de ska ha barn. Dom försöker fortfarande men de har 3 gemensamma sedan tidigare och det har inte tagit så lång tid för dem innan. Väntar mig ett plus från deras håll inom några veckor. Bitter? Jag? Nä vart har du fått det ifrån?

Fortfarande ingen mens. Att man aldrig vänjer sig vid väntan. Ju längre tid det tar desto mer börjar man hoppas och ju mer man hoppas desto mer ont gör det när mensen kommer.

Nu börjar det närma sig mens. Får se om det blir någon. Har fått för mig att jag är öm i bröstvårtorna också. Dock inte som förra gången då de var alldeles styva konstant. Nästa månad kör vi stenhårt igen. Det har inte vart så tufft att vänta som jag trodde att det skulle bli vilket är skönt. Däremot så har jag börjat tvivla på om det kommer gå överhuvudtaget igen. This messes with my mind!! Idag är det dessutom bara 10 veckor kvar till den beräknade förlossningen som skulle ha vart. Vissa dagar är tyngre än andra helt enkelt. Om vi hade vart gravida igen så hade jag nog inte reflekterat över sådana här saker.

Hade ÄL liknande flytningar igår så jag gjorde ett Äl-test. Det var possitivt. Så nu är jag förvirrad till max. ÄL-test kan visa positivt vid graviditet också. Om det nu var Äl den reagerade på så tycker jag att den ligger väldigt sent i tiden. Men med tanke på blödningen förra veckan så vet jag inte vad det innebär. Som sagt förvirrad till max. Inget ovanligt i den här djungeln direkt...

Hade en blödning igår. Ingen aning om varför. Mensen är helt knäpp och oregelbunden så jag har ingen aning om när ägglossningen är heller. Det kan vara så att vi har lyckats pricka den och att det här är något tecken på att något är på gång, tanken har slagit mig, men jag vill inte spekulera in i det för mycket. Om det nu skulle vara så så så dyker det upp en bebis i början av januari förhoppningsvis. Jag har ju varit dum och litat på en app till telefonen och inte räknat något själv eller gjort några ÄL-test den här månaden. Klantigt eftersom vi tänkt hoppa över den här månaden. Antar att jag vet om 2 veckor hur det står till.

Än har inte mensen kommit. Igår tyckte jag att det skulle vara helt okej om jag blev gravid, idag vet jag inte. Framtiden får visa vad som händer. Fick se UL-bilder på släktingens bebis idag. Sved ordentligt i hjärtat. Även en av de tjejer som jag har haft kontakt med sen missfallet har blivit gravid och hade var på VUL igår och sett hjärtat. Ingen bra dag idag helt enkelt. Men jag har valt själv att inte försöka något den här månaden och jag tror jag mår bättre av det i slutändan.

Känslorna är helt upp och ner numera. Om jag hade fyllt år i December så hade jag tyckt att det var taskigt planerat av mina föräldrar! Känner mig självisk som planerar in en bebis så nära jul. Visst det behöver inte bli något den här gången heller men man vet ju aldrig. Slits i stycken av att vilja, inte vilja, hoppas och inte hoppas. Att det ska vara så förbannat svårt. Dessutom så börjar jag trivas väldigt i klassen och det känns lite tragiskt att kanske behöva hoppa av. Allt är bara olägligt just nu och jag hoppas att mina hjärnceller kan komma fram till en lösning snart!

Rosa flytningar idag. Hoppas på att det är en nidblödning (blödning då ägget fäster i livmodern) och inte mensen som är på gång. Borde inte vara mensen. Det är för tidigt.

En vecka kvar till BIM (beräknad icke mens). Börjar bli nervös och orolig. Vill så gärna att det ska ha blivit något den här gången. Tänk om det inte blivit något. Suck, allt bara går runt i huvudet på mig. Jag har slutat dricka. I alla fall veckorna mellan ÄL och mens. Hoppas tiden går fort och att mensen inte kommer.

Vill att det ska vara mars nu så att jag kan veta om jag blivit gravid eller inte! Det var ju det där med tålamodet ja...

Positivt test igår! Härligt att veta att saker funkar igen efter missfallet.